Islamisterna misslyckades i London denna gång!

Det kan inte vara lätt att vara muslim i London dessa dagar. Ännu ett terrorattentat planerat av islamistiska fundamentalister förhindrades i sista stund av brittisk polis. Denna gång kunde dödstalen ha uppgått till ett par hundra jämfört med 2005 när 52 människor dödades i attackerna mot tunnelbanan och en buss i centrala London.

Hatet mot västvärlden och den frihet vi har är så stark att terroristerna inte skyr några medel. Frågan är om de överhuvudtaget bryr sig om sina så kallade ”bröder och systrar”? Förstår dom vilka konsekvenser dessa barbariska handlingar får för andra muslimer som försöker leva normala liv? Ja, det gör de, men de struntar fullständigt i följderna eftersom att de ser muslimer som inte stödjer ”deras kamp mot satan” som förrädare och otrogna.

Jag har länge hävdat att islam måste reformeras och anpassas till det demokratiska, moderna och sekulära samhället. Så länge fundamentalister tillåts använda islam för egna syften och moderata muslimer inte agerar kraftfullare kommer problemen bli än större i framtiden.

I Sverige blir vi mer medvetna om den globala terrorn. Det finns inget som tyder på att Sverige är fredad mot terrorism. Men ändå finns debattörer som menar att underrättelseverksamhet inte får bedrivas eftersom att det är rasistiskt och hänger ut grupper. Vad man indirekt säger är att vi ska ge f-n i att arbeta förebyggande och förhindra att extremismen slår rot i vårt samhälle.

Det är en lika naiv som pinsam inställning. Ska vi sitta platt och invänta dagen då någon av våra storstäder, gallerior, affärscentrer eller annan offentlig plats blir föremål för attentat? Självklart inte, svensk underrättelseverksamhet måste förbättras och ges befogenheter att skydda alla medborgare mot terrorism samtidigt som samarbetet med andra länders underrättelsetjänster förstärks.

Kvinnorna rockar i folkpartiet!

Idag offentliggjorde folkpartiets valberedning förslagen till partipresidium och partistyrelse. Jan Björklund blir partiordförande (om ingen utmanar och vinner förstås :-)

Cecilia Malmström var inte heller någon nyhet. Även Liberala Invandrarförbundet nominerade henne till förste vice- ordförande. Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg var däremot ett otippat kort måste jag säga. Har träffat henne i en del partisammanhang. Hon är duktig och kommer att göra bra jobb i presidiet. Det är bra att kompetenta kvinnor får ledande positioner.

Partistyrelseförslagen innehåller en del intressanta namn värda att nämna.

Nina Larsson, riksdagsledamot från Karlstad har skinn på näsan. Hon kör med raka rör och bangar inte för att ta debatter. Dessutom är hon briljant i försvarsfrågorna.

Lotta Edholm, skolborgarråd från Stockholm är ett levande lexikon i framförallt skolfrågorna. Vi sitter i fullmäktige tillsammans så jag har fått möjligheten att lära känna henne.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot från Stockholm, känner de flesta till. Är det någon som vågar driva frågor andra håller tyst om så är det Birgitta. Med henne i partistyrelsen kommer det bli heta debatter och hon kommer säkert få en och annan att svettas till i stolen.

Maria Wallhager, landstingsråd i Stockholm, är också en duktig och kompetent politiker. Hon är även ordförande i länsförbundet och har stor respekt bland många aktiva.

Nomineringen av Roger Haddad, kommunalråd i Västerås, gladdes jag mycket åt. Han är ung och invandare (vilket är bristvara). Roger drev en framgångsrik personvalskampanj och fick flest personkryss till riksdagen i sin valkrets men det räckte inte hela vägen. Jag tror det var tio röster som krävdes för honom att komma över spärren. Men det kommer fler tillfällen.


Jag är själv adjungerad till partistyrelsen i egenskap av ordförande för Liberala Invandrarförbundet. Jag ser fram emot att träffa samtliga nästa gång vi har möte. Nedan finns övriga listan på kandidater.

Jonas Andersson, Partille, omval
Ann-Cathrine André, Skeppshult, omval
Carl B Hamilton, Stockholm, omval
Claes Jägevall, Tibro, omval
Tobias Krantz, Jönköping, nyval
Håkan Lindh, Skellefteå, omval
Britt-Marie Lövgren, Umeå, omval
Johan Pehrson, Örebro, omval
Karin Pilsäter, Botkyrka, omval
Birgitta Rydberg, Stockholm, omval
Nyamko Sabuni, Stockholm, omval
Olle Schmidt, Malmö, omval
Torkild Strandberg, Landskrona, nyval
Jens Sundström, Alvik, Norrbotten, nyval
Sverker Thorén, Västervik, nyval
Barbro Westerholm, Stockholm, omval

Kemiske Ali döms till döden, kurderna får upprättelse!

Så kom äntligen domen mot Al-Majid känd som ”kemiske Ali”. Slaktaren från Bagdad har dömts till döden genom hängning. Han är en av männen som skoningslöst dödat över 182 000 kurder under anfalkampanjen som diktatorn Saddam Hussein var arkitekt och upphovsman till.

Kurderna i Irak har varit med om folkmord, tvångsdeportationer, arabiseringskampanjer, skövlingar av byar, kidnappningar av barn som sålts som sexslavar till bland annat Egypten och mycket annat. Trots det har de kämpat för sin frihet och kämpat emot en av världens mest brutala diktatorer.

Därför är det en glädjens dag för många kurder. De har fått upprättelse till slut. Nu vågar de gå vidare, blicka framåt, våga tro på framtiden och bygga sina samhällen utan fruktan för diktatorns återkomst. Men för många kurder kommer såren aldrig att läka. De är ständigt påminda om familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som föll offer för Saddam Husseins folkmordskampanj.

De flesta kommer ihåg vad som hände i Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan flög över staden under ledning av Kemiske Ali och besprutade samhället med kemiska stridsmedel. Över 5000 barn, kvinnor och män föll offer för en av mänsklighetens mest brutala händelser. Än idag föds det barn med grava missbildningar och utvecklingsstörningar.

Fredrik och jag besökte Halabja sommaren 2005. På vägarna möttes vi av stora skyltar med lemlästade barn. Det var en av de mest gripande stunderna i mitt liv och tårarna gick inte att hålla tillbaks. Vi besökte även museet där man gjort en rekonstruktion på hur Halabja såg ut timmarna efter gasattackerna. Vi träffade överlevande och alla hade sina berättelser. Någon hade förlorat sin man, en annan sina barn, en tredje hela sin familj och en fjärde hela släkten.

Resan till södra Kurdistan och Halabja fick mig att inse hur lycklig lottad jag är som fått möjligheten att växa upp i frihet. Hur lycklig lottad jag har varit som inte behövt gömma min identitet, språk eller ursprung för rädsla av repressalier. Nu kan många kurder också åtnjuta sin frihet utan rädsla för diktatorns återkomst.

Den svenska vänstern använder ofta i debatten argument att kriget i Irak var folkrättsvidrigt och bröt mot folkrätten. Men har de ställt sig frågan om huruvida folkrätten hjälpte kurderna när de som mest behövde skydd mot diktatorn Saddam Husseins och hans folkmordskamanj?

Trevlig midsommar!

I morgon är det midsommarafton. Många lämnar stan även Fredrik och jag. Vi ska fira helgdagen ute på skärgården. Det blir min tredje midsommarfirande. Jag ser fram emot att träffa familj och bekanta, men jag kan inte direkt säga att maten lockar.

Jag äter inte sill, inte särskilt förtjust i kokt potatis, dricker inte nubbe och kan inte en enda snapsvisa. För min del brukar det bli köttbullar, prinskorvar, senap och potatis. Jag vet att det låter tråkigt men hellre det än inget alls. Vad jag däremot ser framemot är vila, trevligt sällskap och bruset av skärgårdsvattnet. Kanske blir det ett varv runt midsommarstången. Små grodorna kan jag i alla fall sjunga:=)

Trevlig midsommar!

Gulan

Miljöpartister och integration!

Idag hade kommunfullmäktige sitt sista möte innan sommaruppehållet. Dagens möte var extrainsatt eftersom att oppositionen på förra mötet bestämde sig för minoritetsbordläggning av ärendet ”utförsäljning av centrumkompaniet”. Trots tre timmars debatt den 18/6 var de inte nöjda. Ytterligare två timmar avsattes idag för att höra samma åsikter. Suck.

Dagens möte kostade skattebetalarna cirka 140000 kronor. Tråkigt, men det är sant. Jag hade inte tänkt gå upp och säga något, men när en av miljöpartisterna gick upp och sa hur försäljningen drabbar kvinnor som bor i Rinkeby kunde jag inte sitta stil.

Är det någon stadsdel som gynnas av att privata aktörer tar över köpcentrerna i Stockholm så är det just Rinkeby. Genom satsning på framförallt nya butiker och företag trängs de mansdominerande föreningarna undan. Rinkeby centrum har belägrats av män (ofta arbetslösa) som sitter dagarna ut på caféer och förhindrar kvinnor från att vistas vid centrumorådet.

En del maffialiknande mansdominerande föreningar som ska arbeta med jämställdhet och integrationsfrågor gör allt annat än driver integrationsfrämjande verksamheter. Kvinnor är ofta uteslutna ur dessa församlingar och många lever isolerade liv.

Men givetvis vill inte miljöpartiet erkänna detta. De har ju varit med och format den politik som försatt så många kvinnor i utanförskap. Jag ser fram emot fortsatta debatter med miljöpartiet, speciellt i frågan kring hederskultur. De har hittills förnekat att många kvinnor och flickor i just Rinkeby lever hedersrelaterade liv. Men en rundtur i Rinkeby kanske får dem att omvärdera en del ställningstaganden.

Tvillingsystrar hyllar Adolf Hitler!

Aftonbladet skriver idag om tvillingsystrarna Lamb och Lynx, 14 år gamla från USA som redan gjort superkarriär bland nazistiska kretsar. I sommar kommer de till Sverige för att uppträda på nordiska festivalen. Läs mer här

Två små söta tjejer som hyllar Adolf Hitler, de kan inte ha haft en lätt uppväxt. Jag rös till i hela kroppen när jag läste intervjun.

– "Vi är stolta över att vara vita, och det vill vi fortsätta vara, sa Lynx till ABC News i en intervju 2005. – Vi vill bara värna om den vita rasen". År 2005 var systrarna bara 12 år gamla.

När tjejerna kommer till Sverige borde de erbjudas en resa till Auschwitz. Mamman som uppfostrat barnen med dessa värderingar borde följa med på resan. Kanske gör det gott, vem vet!

Klockrent PJ!

PJ Anders Linder, ledarskribent på svenska dagbladet skriver idag en mycket bra och konkretiserad text om det politiska läget. Texten är läsvärd och hittas här.

Linders skriver bland annat om vilka konsekvenser sossarnas fortsatta maktinnehav skulle fått på samhället om de vunnit valet.

SABO+Sossarna= Sant

Igår kom jag hem från Falun. SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsbolagsorganisation) hade kongress och jag var ombud för Svenska bostäder, Sveriges största kommunala bostadsbolag.

Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.

Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?

För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.

En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.

Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.

Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.

I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.

Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.

Turkiets terrorbekämpning

Ikväll sände aktuellt ett reportage om Turkiets kamp mot kurdiska (PKK) terrorister. Inslaget var ensidigt och legitimerade den turkiska staten och militärens övergrepp mot tjugo miljoner kurder som bor i landet genom att framställa alla som PKK anhängare och terrorister. Sveriges television gav Turkiet storslam och medverkade omedvetet? till Turkiets hetsiga antiterror - kampanj. Grattis SVT!

Inte heller var SVT mån om att upplysa tittarna om Turkiets antikurdpolitik som föddes samtidigt som Republiken bildades år 1923. Detta var långt innan PKK:s grundare Öcalan var född.

Kurderna har fråntagits alla sina medborgerliga rättigheter, sin identitet, rätten till sitt språk, kultur, historia, musik, litteratur osv. Rättigheter som vi i Sverige ser som självklara.

Miljontals människor har fördrivits från sina hem, tusentals byar har skövlats bort av turkisk bulldozers. Fängelserna är fyllda av människorättskämpar, journalister, politiker, dissidenter, advokater osv. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, organisationsfrihet och politisk verksamhet är förbjuden och varje försök till politisk organisering har slagits ned brutalt. I maj förra året bildades ett nytt kurdisk parti, kongressen inleddes på kurdiska. Detta sågs som ett brott och tretton politiker arresterades. Idag avtjänar de långa fängelsestraff för att de talat sitt modersmål.

All form av kritik eller ifrågasättande av turkiskheten eller den turiska republikens suveränitet är enligt lag förbjuden och kan ge upp till tio års fängelse. Detta stadgas i portalparagrafen. Den världskände författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk ställdes inför rätta förra året för att ha skadat republikens absoluta suveränitet när han i en intervju med en Schweizisk tidning kritiserade Turkiets övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

PKK bildades på 80-talet och samlade många anhängare. Kampen mot turkiska militären gav nytt hopp bland många kurder, de såg möjlighet att få sin frihet efter årtionden av förtryck och omänsklig och grym behandling.

Anledningen till att så många anslöt sig till PKK beror framförallt på att kurdiska partier förbjöds efter militärkuppen 1980. Det uppstod ett vakuum i det politiska livet. När PKK bildades var de ensamma på spelplanen. Människor som varit aktiva tidigare var antingen döda, fängslade eller hade lyckats fly landet. Min far är en av många som lyckades undkomma militären.

Vad ”dagens” konflikt egentligen handlar om är Turkiets rädsla för det starka självstyre kurderna lyckats åstadkomma i Irak. En kurdisk statsbildning och den oljerika staden Kirkuks återförening med Kurdistan är Turkiets värsta skräckscenario.

Kirkuk är en av världens oljerikaste städer. Under Saddam Husseins arabiseringskampanj dödades över 180 000 kurder. De som bodde i Kirkuk fördrevs från sina hem och in flyttade araber. Idag återvänder kurderna tillbaks till sina marker och Turkiet vill förhindra detta till varje pris.

Enligt paragraf 140 i den irakiska konstitutionen som både kurder, shiiter och sunnimuslimer röstat igenom ska folkomröstning hållas vid slutet av året om Kirkuks framtid. Återförenas Kirkuk med resten av Kurdistan i Irak kommer kurderna ett steg närmare självständighet.

Det är av den anledningen Turkiet vill in i Kurdistan i Irak. De använder terrorkortet för att jaga 500-3000 terrorister som de skulle ha kunnat gripa för länge sedan. Men Turkiet vet att PKK kortet är enda vägen in i Irak därför vill man inte utplåna organisationen.

Nästa gång hoppas jag SVT är mer nyanserad i sina sändningar. Det skadar inte heller om moderata kurder som tar tydligt avstånd från PKK men samtidigt talar sanningar om den turkiska statens antikurdiska politik får delta i debatten.

Turkiet vill bli medlemmar i EU. Men först måste de leva upp till Köpenhamnskriterierna. Om inte debatten om turkiskt medlemskap förs idag så är det för sent imorgon. Den dagen Turkiet knackar på vår dörr och fortfarande begår brott mot mänskliga rättigheter så kommer vi stå där med svansen mellan benen. Frågan är vad vi gör då?

Föräldrar gripna för hedersbrott

En 17 årig flicka som levt med skyddad identitet undan sin familj besökte förra veckan sin systers skola i samband med skolavslutning. Vad hon inte visste var att föräldrarna också var på plats. När de fick syn på dottern tvingade de med henne hem. Några dagar senare försökte familjen föra ut 17 åringen ur landet mot hennes vilja till Egypten.

Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.

Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.

Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.

Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.

Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.

Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.

Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.

Sommaren är här

De senaste dagarna har varit kanon. Vackert väder gör att människor blir positivare till livet och trevligare i allmänhet. Går man på stan är det bara att le. Jag lovar att du snabbt får ett leende tillbaka.

Man kan till och med heja på någon utan att bli tagen som galen. Eller inleda en konversation utan att personen i fråga ropar på hjälp. Och är det något land som är vackert på sommaren så är det just Sverige. Det finns så mycket att göra! Tyvärr fattar man det först när man får utlandsgäster som ska åka skärgårdsbåten, besöka kaknästornet, skansen, grönan, skärgården, olika museer, gamla stan, slottet osv.

Jag vill äga en båt. Med båt är sommaren räddad, man glider genom sommaren ut till sjöss och kan lata hur mycket som helst:=)

Ikväll ska jag grilla, jag ska hålla mig nära stranden ifa. olyckan är framme. Har köpt en massa entrecote och färsk potatis. Fick tips på en god marinad av min svägerska. Blir det gott så ska jag tacka Anna, världens bästa kockerska.

Hoppas att du njuter av helgen för det ska jag göra.

Debatten om religion fortsätter!

När jag aktiverade min blogg poängterade jag hur viktigt det är att ständigt uppdatera den med nya inlägg, annars skulle besöksfrekvensen successivt minska. Jag erkänner att jag varit dålig på den fronten. Men från och med nu blir det ändring på det. Nu är det minst ett inlägg om dan eller två varannan dag som gäller:=)


Förra veckan skrev jag en krönika till politikerbloggen om religionsfrihet. Jag lyfte fram islam som exempel på hur småflickor tvingas bära slöja, och det blev som väntat reaktioner. En av kommentarerna jag fastnade för var från Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska råd, framförallt känd för att han inför valet 2006 skickade ett brev till samtliga riksdagspartier och krävde att muslimsk lagstiftning (Sharialagar) skulle införas i Sverige parallellt med svensk lagstiftning. Och att muslimska imamer ska få undervisa i kommunala grundskolor i Stockholm.

Muslimsk sharialagstiftning bryter mot principen att alla människor är lika inför lagen. Sharialagar upphöjer mannens ställning över kvinnans. Sharialagar finns i länder där diktatur råder och kvinnan lever i förtryck. Och detta vill alltså Mahmoud Aldebe införa i Sverige. Det är ett svek mot de människor som flytt undan religiös förtryck, men det är framförallt ett hån mot den svenska demokratin och svenska kvinnors kamp för jämställdhet och jämlikhet de kämpat för de senaste 100 åren.

Jag är liberal och tror på individen och inte kollektivet. Både Mahmoud och jag vet att fundamentalism och uråldriga traditioner har brett ut sig i Sverige. Inte "alla" men många unga muslimska pojkar växer upp med en fundamentalistisk och förvrängd syn på kvinnan och hennes roll i samhället. Jag har pratat med många flickor och hört deras berättelser. De har berättat för mig om sin vardag och rädslan som hela tiden finns för att göra något fel som kan väcka vrede inte bara i familjen utan av släkt, bekanta och till och med grannar.

En del förorter har övergått till väktarsamhällen, det som vi i den politiska debatten kallar för storebrorsamhälle. Varje steg flickorna tar bevakas av en eller flera personer. En flicka berättade en gång för mig att hon lyser av glädje varje gång mamman skickar henne till mataffären för att handla mjölk eller annat. "Det är den enda stunden jag får vara för mig själv, fastän det bara handlar om en kvart så är den kvarten min" Jag vet att Aldebe känner till dessa problem, men skillnaden mellan oss är att jag vågar tala om det medan Aldebe försöker sopa det under mattan.

I Rosengård ser vi hur wahhabism breder ut sig. Det är den mest fundamentalistiska tolkningen av islam, vi finner t.ex. i Saudiarabien. Kvinnan har ingen ställning alls i samhället, mannen kan slå sin fru och sina barn när han vill, han har rätt till flera fruar, döttrarna gifts bort över sina huvuden. Om bara misstanken finns att en kvinna eller flicka varit orena så stenas de antingen till döds eller mördas på annat sätt.

Det intressanta i sammanhanget som är viktigt att belysa är att saudiska pengar finansierar två moskébyggen i Sverige. Sverige tillåter alltså det land som har den mest extrema tolkningen av islam som mer eller mindre förnekar kvinnans existens finansiera moskébyggen i Sverige. För mig är det en gåta.

Mitt engagemang för förtryckta kvinnor och flickor kommer aldrig att stanna upp för att några kallar mig rasist, facist, islamofob, icke-demokrat osv. Vad jag har ifrågasatt i min artikel är om huruvida religionsfriheten försvarar individen när femåringar tvingas bära slöja.

Sen vill jag bara uppmana de som uppenbarligen inte läst artikeln ordentligt att läsa den igen. Alla flickor bär inte slöja, men det blir allt vanligare i invandrartäta förorter. Det är bara att åka till Rinkeby och Tensta och se med egna ögon hur tillvaron ser ut för småflickor.

Aldebe borde som den demokrat han anser sig vara ta itu med dessa problem. Han är trotts allt ordförande för ett förbund med cirka åttiotusen medlemmar. Men frågan är om han vill ansluta sig till det arbetet!